Hit och dit och tillbaks igen

Det där livet. Går inte på räls nu om jag säger så. Men jag har liksom inget behov av att skriva om det, eller lust att sätta de negativa tankarna på pränt. Känns som att jag har gjort det tillräckligt i höst. Så nu konstaterar vi att det är piss. Jag mår piss, de flesta jag känner mår piss, tom maken som typ alltid är glad mår piss. Men man kämpar på och vad jag menar med att man kämpar på är att ingen av alla oss som mår apa ligger kvar i sängen. Vi går upp varje dag ur sängen för att vi måste och för att alternativet inte är någe bättre. Så enough om det.

Nu tänkte jag skriva om mitt nya guilty pleasure. Jag läser aptråkiga mamma bloggar (dom är tom med tråkigare än min!) där det skrivs om att deras barn är prinsar och prinsessor, att man firar såsom 6 månaders och 8 månaders dagar och även bajsblöjor diskuteras. Andra läser kissie jag läser såna bloggar. För jag kan inte tänka mig något tråkigare att skriva om hur mitt barns bajs är. Det räcker väl att man själv byter dom och emellanåt diskuterar småbarns grejer med andra föräldrar? Inte att man inte får skriva om sånt, det står attla fritt att skriva vad dom vill! Jag bara fascineras över behovet av att göra det.

Och när vi ändå är i gasen så håller jag på att få ett psykbryt på alla jävla idiotiska cyklister som inte har nåt lyse på när dom susar fram i mörkret så att man får hjärtslag när man är ute och går. Har du inte pengar till att köpa ett jävla lyse för 30:- på clase ohlson så kan du fan låta ckeln stå! Jävla idioter!